Uttaget av vuxna älgar har varit alldeles för stort. Tillsammans med vargens predation innebär det att älgstammen minskat dramatiskt.

Årets älgjakt i Granviks älgskötselområde är avslutad i förtid efter att endast fyra älgkalvar har skjutits. Beslutet togs enhälligt på ett älgmöte. Något allvarligt har hänt med vår älgstam.

Hur tänker Naturskyddsföreningen när man tycker att vargen är så viktig för mångfalden i naturen?

Även om det säkerligen kan vara en väg framåt att anta ny lagstiftning för att staten även fortsättningsvis ska ha rätten att upplåta jakten och fisket på sina marker i fjällvärlden, finns det en annan lösning som kanske är minst lika effektiv – nämligen att börja tillämpa den lagstiftning som vi redan har, skriver Tobias Indén, docent i rättsvetenskap vid Umeå universitet.

Oktoberjaktens första nio dagar var speciella. En vikande älgstam och varg på markerna gör att det känns tungt, även om jag är van vid att jaga i vargrevir sedan många år tillbaka.

Den verkliga makten för att på riktigt göra skillnad finns hos regeringen, och hos riksdagsmajoriteten. En ordförande i ett av riksdagens utskott har ingen möjlighet att driva en politik som inte accepteras av regering och riksdag, skriver Kjell-Arne Ottosson (KD), vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet.

En del jägare har inget val, utan är tvingade att jaga råbockar om våren.

Att ge ordförandeposten i viktiga miljö- och jordbruksutskottet i riksdagen till miljöpartisten Emma Nohrén är ett hån mot oss jägare.

Den som kommer fram till att vårjakt på råbock dubblar uttaget har redan där gjort det första felet. Det vill säga att inte kunna räkna på vad marken bär och eventuellt fördela det på vår- respektive höstjakt. 

Vi har trott att meningen med adaptiv älgförvaltning är lokalt förankrad förvaltning i skötselområde. Men vi har tydligen missförstått. Vi som verkar för älgstammens bevarande och välbefinnande ska träda tillbaka, medan icke förvaltningsintresserade och vargarna ska skörda, skriver företrädare för skånska jägarorganisationer som vädjar till Naturvårdsverket att agera.

Avskjutningsmålen är för höga och älgskötselplanerna i Dalarna måste justeras innan oktoberjakten för att inte älgjakten ska äventyra en livskraftig älgstam.

Under mer än fyra år har miljöåklagare Lars Magnusson använt statens alla resurser för att bevisa sin egen uppfattning, att en jägare som tycker att vargförvaltningen sköts helt felaktigt är en tjuvjägare. Kommer nästa justitieminister att ha kraften och intresset av att ifrågasätta denna ytterst märkliga situation, frågar Karl Hedin i debattartikeln.

Vårjakt på råbock medför en ännu större snedvridning i avskjutningen än vad som är fallet med enbart höst- och vinterjakt. Jag anser att det går på tvärs alla tankar om en sund viltförvaltning. Kan detta vara i linje med Naturvårdsverkets uppdrag?

I området som omfattas av Girjasdomen äger staten och privatpersoner marker. Privata markägare i Girjas får köpa jakt- och fiskekort av samebyns förening, i stället för som i vanliga fall från staten. Samebyn har även rätten att neka jakt, fiske eller att besöka egen privatägd mark, exempelvis när medlemmarna i samebyn har sin älgjakt.

Jakten har en lång tradition i Sverige och utgör ett stort fritidsintresse som har bred folklig förankring. För att Sveriges jägare ska kunna sköta sina uppdrag behöver de ett tydligt och långsiktigt mandat.

Sedan Sveriges riksdag i maj genom ett tillkännagivande till regeringen beslutade om att minska den svenska vargstammen till den nivå som riksdagsbeslutet 2013 anger, har vargvärnarna mobiliserat. Den mobiliseringen blev inte mindre när regeringen gick ut och pekade i samma riktning – mot en minskning av vargstammen.

Vi jägare har på senare tid fått rätta oss efter storskogsbolagens krav på att minska älgstammen genom att skjuta mera älg. Bolagens räknenissar säger att älgens betande på tallplantor och ungskog kostar för mycket. Storskogsbolagens uppfattning delas inte av de 300.000 övriga privata skogsägarna, som i stället ser ett stort värde i en god älgstam och i älgjakten.  

Nu händer det som jag och många andra varnat för. Sälarna svälter sakta ihjäl och är runt bryggor och i små vattendrag och letar fisk att äta.

Med tanke på statens eftergifter i och med Girjasdomen och eventuella kommande åtgärder genom Renmarkskommitténs arbete, väcks tankar angående rennäringen. Vad har urminnes hävd med jakt- och fiskerätt på halva Sveriges yta att göra?