Höst. Det är ordet som infinner sig när jag bläddrar i kocken Anders Levéns nya receptbok. Naturligt nog, eftersom hösten är jaktens årstid.

När ska ansvariga för SVT:s naturprogram sluta behandla tittarna som idioter? Det frågade sig Svensk Jakts reporter Jan Henricson i en krönika på Svenskjakt.se efter att ha tittat på SVT:s naturprogramserie om Serengeti.
Nu har även programmet Medierna i Sveriges Radio P1 tittat närmare på programmet och då även intervjuat Henrik Ekman, redaktör på SVT.

I den senaste Publicistpodden intervjuas Svensk Jakts chefredaktör Martin Källberg. Du kan lyssna på podden här.

Att vi naturintresserade blir behandlade som idioter av radio och tv har vi fått vänja oss vid. Men rent fejk i naturfilmer som påstås vara dokumentära, trodde jag att åtminstone producenterna på Public service höll sig för goda för att försöka lura sina tittare med.

Jakten håller landsbygden levande.
Insikten är knappast ny, men tål att upprepas. Det gör dokumentärfilmaren Ane Helga Lykka med bravur i Älgskogen, som finns att se på SVT Play.

Finns det kopplingar mellan legala vapenägare och kriminella gäng? Ja, svarar författarna till boken ”Vapensmederna – männen som beväpnar Sveriges kriminella”. Nej, visar deras egen genomgång. Kopplingen mellan legal och illegal vapenhantering är i det närmaste obefintlig.

Älgoxen kämpar i den rivande skaren, skankarnas ben är i öppen dager. Älghundarnas lätta kroppar dansar över snön, tätt följt av skidåkande jägare. Det är hetsjakt på skare.

Det skulle kunna vara en gammal matinéfilm med en tvålfager, maskulin och fåfäng expeditionsledare i huvudrollen. Men bilden visar den okände storjägaren Magnus Leijer.

I Svensk Jakt nummer 5 presenteras och recenseras tre nya böcker. Två med direkt anknytning till jakt och skog, den tredje mer hushållsnära, för alla hemmakockar.

Maths Sjöstedt står lutad mot sina snöskor, han bär knäbyxor och kängor, hans hjässa täcks av en smalbrättad hatt. Hans blick är ungdomlig med stråk av tillförsikt. Stödd i hans hand står geväret som vann den amerikanska västern, en Winchester modell 1873.

I en ljus kammare sitter Allan och Hanna. Deras blickar är fästade på en punkt bortom kamerans lins. Hanna gillar broderi. Allan gillar vapen.

Tre välklädda män och fyra olika byten. Vad männen hette vet vi inte, men vi kan anta att de är ganska nöjda med dagens byte. Åtminstone tillräckligt för att låta sig fotograferas.

Du ser Bertil Petterssons bilder från en älgjakt anno 1981 i Svensk Jakts aprilnummer. Här kan du se ännu fler bilder från jakten.

Thomas Ekberg och Mikael Jägare presenterar en ny serie filmer om arvet, och hur man för kunskaper om jakt vidare till nya generationer jägare.

På denna bild från sekelskiftet 1900 ser vi gossarna Hallin. Hagelbössorna ser stora ut tillsammans med deras gängliga tonårskroppar, men jaktbytet vittnar om att pojkarna visste hur bössorna skulle användas.

Året är 1939. Ute på en frodig vall i västgötska Älgarås står en samling muntra herrar. De förenas inte enbart i glädjen över en lyckad älgjakt. Detta är också tidpunkten då jägarkåren på allvar blir en folkrörelse, genom den gemensamma uppbyggnaden av Viltvårdsfonden.

Året var 1894, platsen var Angola och mannen hette Axel W Eriksson. På bilden har han ett välfyllt patronbälte runt livet, ett brittiskt Lee-Metfordgevär i näven och manchesterbyxor nedstoppade i stövlarna. Han är här inte mer än 48 år gammal, men har efter ett äventyrligt liv åldrats i förtid.

Var och vem som tagit denna oansenliga ateljébild är okänt, men personen som porträtteras är desto mer känd. Mannen iförd full jaktmundering och med det karaktäristiska skägget är kung Karl XV.

Över Råmossen vilar ett lätt dis. Där på Peters hygge gick en fyrataggare två dagar tidigare. Den gick och nosade efter en sen brunstig älgko. Älgarna har klövar att förflytta sig med. Det kan bli långa sträckor på ett par…