Vad vill WWF Sverige i vargfrågan, egentligen? Den ena månaden säger man en sak, i nästa en annan, skriver Svenska Jägareförbundets ordförande Peter Eriksson i en replik på ett tidigare debattinlägg.

Att det råder brist på vildsvinskött kanske främst beror på att jägarna får för dåligt betalt från vilthanteringsanläggningarna.

Med en blandning av lika delar nyvaken förvåning och skrämd förfäran spanar nu den urbana medieklassen från sina utsiktstorn mot landsbygden – mot jakten. Eller kanske snarare: mot de politiska krafter som gjort analysen att jägare och landsbygdsbefolkning i stort är en viktig väljargrupp.

Fler eller färre vargar är egentligen inte det viktigaste. WWF vill fokusera på hur vi skyddar tamdjur och minskar den negativa påverkan en del människor upplever av vargen. Samtidigt vill vi ha en livskraftig vargpopulation. Vi vill hitta nya vägar framåt.

Vem i den privata stiftelsen WWF Sverige tar ansvar om deras anmälan till EU-domstolen får rakt motsatt effekt? Om förtroendet för svensk rovdjursförvaltning blir ännu lägre och polariseringen ännu värre den dagen EU-domstolens beslut kommer?

Tjänstemannabeslutet att flytta Jägareförbundets personal i Jönköpings län från vår jaktliga högborg Skedhult skapar konfrontation och missnöje. Jag uppmanar Svenska Jägareförbundets styrelse att agera innan det är för sent.

Äntligen har den socialdemokratiska regeringen bestämt sig för att avskaffa licenskravet på ljuddämpare. Men det behövdes ett valår för att efter åratal av beslutsångest göra slag i saken.

Tyvärr så finns det jägare som inte ser till viltets bästa, utan bara skjuter så mycket det går. Jag har sett bevis på detta under mina 45 år i skogen.

Jag såg att det pågår en namninsamling mot vårjakt på råbock. Har inte Jägareförbundets länsföreningar i södra Sverige förtroende för jägarna?

Varför är det ingen som reagerar när den privata stiftelsen Världsnaturfonden, WWF, verkar för att slå undan benen för svensk viltförvaltning?

Varför licensjakt på varg enbart i gränsrevir? Alltså revir som delas mellan minst två län? Eller, som i fallet Römskogsreviret i västra Värmland, som delas mellan två stater – Sverige och Norge?

Svenska Jägareförbundet ska flytta sin personal från Skedhult till Jönköping. Det skulle vara klädsamt om förbundsstyrelse gav sin syn på lämpligheten att flytta personal från den egna länsorganisationens jakt- och viltvårdscenrum Skedhult till Hulukvarn arena, och därmed liera sig med en av landets vapenhandlare.

Den politiska superonsdagen den 24 november 2021 förde bland annat med sig att Socialdemokraterna lösgjordes från regeringssamarbetet med Miljöpartiet. Det innebär nya möjligheter, inte minst för viltförvaltningen.

Mitt ansvar är att se till att ledamöterna får den information som de behöver för att göra sina politiska överväganden. Det handlar om juridiken kring olika handlingsalternativ, men i lika hög grad om alternativens konsekvenser för berörda intressenter, som till exempel jägare, skriver Renmarkskommitténs ordförande Eric M Runesson i en debattartikel.

Ska vi ha en chans att komma till rätta med problemen rovdjuren orsakar är det hög tid att tala klarspråk. Det kräver att ord som nog och bör omgående ersätts med ska och måste.

Hela havet stormar i den svenska inrikespolitiken, men en sak är säker: Miljöpartiet lämnar regeringen – och jag tror det dröjer innan de återvänder till regeringsställning.

Det är inte rimligt att Naturvårdsverket sätter egna mål för en hälsosam vargstam, när riksdagen tydligt tagit ställning och fattat beslut. Under kommande jakt tillåts 33 vargar skjutas, trots att antalet vargar i dag överskridit riksdagens beslut på 170–270 vargar i Sverige.

Jag tycker att det är självklart att staten ska ta alla kostnader som vargen orsakar.

Nu börjar skadeläget på grund av vargförekomst blir allt tydligare. För markägare, jägare, bärplockare och friluftsmänniskor i största allmänhet. Jaktmarkerna blir i princip värdelösa när löshundsjakten omöjliggörs.