Den rådande jaktpolitiken gör älgen värdelös. Ingen är rädd om något som saknar värde. Bilden som sprids av skogsbolagen är att älgen verkligen är ett hot. Det är så otroligt märkligt då Sveriges 300.000 älgjägare ser älgen som en av de största viltresurser vi har.

Direktivet till utredningen av rennäringslagen är utformat för att avskaffa fjälljakten som vi känner den i dag. Utredarna har fått i uppdrag att ta reda på vilka områden samebyarna har/ska ha ensamrätt till, inte om de ska ha ensamrätt.

Det har pratats i åratal. Faktiskt i mer än ett decennium. Nu krävs det åtgärder innan det är för sent.

Då jag tidigare har skrivit ett debattinlägg angående illegala vapen och tyvärr inte märkt någon reaktion från Jägareförbundet, så gör jag nu ytterligare ett försök.

Jag antar att det är årstiden som gör det.
Man kan för sitt inre måla upp bilden från Svenska Dagbladets redaktionsmöte: ”Nu är det jakttid. Vi borde kanske göra något på det?”

Goda älgstammar skapar långsiktigt stora värden i form av stabila jaktarrenden, uthyrning av boenden och ökade intäkter för det lokala näringslivet. Därutöver bidrar älgen till sammanhållning, möjligheterna till älgjakt för att kunna rekrytera och behålla kunnig personal, rekreation, jaktprodukter, och mycket mer. Ändå fortsätter storskogsbolagen med sin obegripliga hetsjakt på älgen.

Så har då årets älgjakt pågått i Norrbotten under drygt en månad. Älgtillgången anses på många håll ha varit god. Man har i stort kunnat fylla sina frysboxar med älgkött, och i de flesta fall redan kunnat hänga upp studsaren i väntan på nästa års älgjaktpremiär. Men till vilket pris?

Tillhör älgen den biologiska mångfalden? Det är en berättigad fråga, mot bakgrund av den massiva kampanj som bedrivs mot älgens nödvändiga födointag.

Inför sitt landsmöte i november föreslår Liberalerna att eftersöksjägare som agerar på polisens uppdrag ska få rätten att använda blåljus på olycksplatsen.

Första älgjaktsperioden i Härjedalen är avslutad, med klent resultat. Några veckor har gått och mina förhoppningar är att få uppleva betydligt fler älgkontakter under oktober än under septemberjakten.

Att jaga älg i djup snö i november och december är inget annat än djurplågeri. Djurskyddsföreningar borde agera mot Sveaskog för att sätta stopp för detta.

I Bottenviken är det fullt med säl som i jakten på mat river sönder näten för löjfiskarna. Det om något borde få upp ögonen på naturvårdsverk och regering.

Jag noterar att ordföranden och juristen för den politiskt och ekonomiskt inflytelserika intresse- och lobbyorganisationen Svenska samernas riksförbund har lyckats med konststycket att få en direkt lögn publicerad i en debattartikel på Svenskjakt.se.

Hur kommer det sig att skogsbolagen har rätt att utrota ett däggdjur? Jag jagar i Härjedalen där det på stora arealer i stort sett inte finns någon älg längre.

Miljöåklagare och miljöpoliser som utreder påstådda jaktbrott drar ett löjets skimmer över rättsapparaten när de arbetar efter en politisk agenda, i stället för att objektivt och med stöd i gällande lag beivra och utreda brott. Jag anser att dessa åklagare och poliser måste skiljas från sina uppgifter, som de uppenbart inte behärskar.

Att vi naturintresserade blir behandlade som idioter av radio och tv har vi fått vänja oss vid. Men rent fejk i naturfilmer som påstås vara dokumentära, trodde jag att åtminstone producenterna på Public service höll sig för goda för att försöka lura sina tittare med.

Hot och trakasserier mot personer som ansöker om skyddsjakt på rovdjur förekommer i allra högsta grad. Brotten mot djurhållare, politiker och jägare samt deras familjer blir fler och allt grövre. På sikt hotas den svenska landsbygden, skriver moderata riksdagsledamöterna Alexandra Anstrell och Åsa Coenraads.

Matti Blind Bergs, ordförande i Svenska samernas riksförbund, påståenden om felaktigheter i mitt debattinlägg klingar väldigt falskt. Han skriver i en replik att ”skribentens sätt att resonera bygger på synsättet att majoritetssamhället ska ha mer att säga till om än minoriteten.” Detta är rakt av det motsatta till vad jag verkligen skrev.

Svenska samernas riksförbund, SSR, kan aldrig acceptera att okunskap och oriktiga påståenden används för att öka motsättningarna och konflikterna mellan oss och andra grupper. Sätt er in i samtliga fakta innan ni uttalar er.